Israel Israelsson, f 1855 i Älvhyttan, d 1918. Bergsman, smed och spelman. Elev till ”Spel-Kula”. Stor och grov som ingen annan. En berättare nämner honom som två, en annan som tre rejäla karlar. Han var oerhört stark, utan tvivel den starkaste i Viker på sin tid.  Israel var smed, och blev med tiden välbeställd bergsman.

Som sin lärare kunde han många konster. Bl a kunde han, fast han var så ”tjock och stinn”, lägga fiolen på ryggen och spela lika bra ändå. Hållande fiolen på detta sätt kunde han härma kyrkklockorna så obeskrivligt vackert. Trots sina stora händer, och det hårda arbetet i smedjan som gjorde händerna stela och hårda, kunde han spela mjukt och vackert som ingen annan.

Det hände ibland att folk tyckte det var konstigt att han med sina stora händer kunde spela som han gjorde. Då skrattade Israel och drog på sig ett par stora mulvantar (helvantar) och spelade lika bra ändå. I likhet med ”Spelkula” kunde han kasta ifrån sig fiolen utan att den tystnade. (förstummades)

På äldre dagar blev Israel troende. Efter omvändelsen betraktade han fiolen och de gamla spelmanslåtarna som av ondo och övergav musiken.