Den här sviten har tillkommit som ett försök att genom musiken beskriva några minnen från platser, händelser och människor från min barn och ungdom. När man ser tillbaks är det ganska besynnerligt att det som påverkat ens öde, och som fått stor betydelse för ens liv, ofta verkar vara slumpartat.

DET GULA KAPELLET
I Gottsta där jag växte upp i Roslagen – mittemot huset vi bodde – låg på andra sidan vägen ett gammalt gult kapell. Numera är kapellet rivet, men på 1940-talet fanns där en livlig verksamhet. Det var där som jag som liten pojke för första gången kom i kontakt med sång och musik. Unison sång till orgel, två- och trestämmiga sånger ackompanjerade av dragspel, gitarrer, mandoliner och kanske någon gång fiol, solo och duetter var återkommande inslag i gudstjänsterna. Melodierna var glada och medryckande, för det mesta i dur men någon gång i moll. Harmoniken var enkel, tre ackord räckte gott och väl. Man kan mycket väl säga att det var en slags andlig spelmansmusik. Det här stycket är en hyllning till den tidens sångare och musikanter i bönhus och kapell.

VALS FRÅN GOTTSTA
I den här valsen finns det något från sången och musiken som sjöngs och spelades i det gula kapellet, men även  inslag från den ”profana” folkmusik jag mötte under min uppväxt.

PÅ MARKNADEN
En gång om året var det marknad i Häverödal, ett stationsamhälle c:a 1 1/2 km västerut från Gottsta. Om den ägde rum på våren eller hösten minns jag inte, men jag minns vilken upplevelse det var att gå runt och titta på alla människor, och de olika varor som fanns till försäljning.   Höjdpunkten, och som avslutning på besöket, var att för sina sparade slantar inhandla marknadsgodis. Å, vad det smakade! Den ljudbild som jag har från marknaden är sorlet från människorna och musik från ett positiv eller kanske karusell. Marknadsglädje och galenskap blandat med vemod försöker det här stycket att uttrycka.

GÅNGLÅT I HAGEN
Hagen det är förstås ”Hennings hage”. Henning hette Jansson i efternamn och hade en bondgård med åkrar som gränsade till Skeboån som rinner ut i Edeboviken. I ”Hennings hage”  växte många olika sorters lövträd och där fanns även gott om hasselbuskar. På våren var hagen översållad med blåsippor, vårlök, vitsippor, gullvivor, liljekonvalj och en blomma som vi kallade ”gubben och gumman”. Hackspett, gröngöling, stare och en mängd andra fåglar häckade i gamla ihåliga träd. Surret från humlor, bin, och flugor blandades med fågelsången till en underbar musik.   Henning var även spelman. En söndag var jag och min mor bjudna till Henning och Mina. De hade fått reda på att jag börjat att spela fiol, så den skulle jag ta med. Efter kaffet/saften och bullar och kakor i salen var det dags för oss musikanter att spela. Vi drog oss ut i köket där Henning ur ett skåp tar fram ett fioletui en sk ”likkista”. Efter det att vi stämt instrumenten säger Henning : ”nu ska vi spela Finska rytteriets paradmarsch”. Jag hade aldrig någonsin hört låten, men det var bara att försöka hänga med. Det här var mitt första möte med en spelman och folkmusik.

MEDITION (Murarmästaren och hans fiol)
I mitt hem fanns det från början två fioler. Tyvärr var de av olika anledningar inte tillgänliga för mej när mitt intresse för att spela fiol startade. Enligt den tidens pedagogiska mode fick jag starta min musikkarriär med att spela mandolin, men det var fiolen som jag drömde om. Vad jag skulle spela om jag lyckades få tag på någon. Jag visste precis hur fint det skulle låta. Viktor Holmgren hette en pensionerad murarmästare som var vaktmästare i det gula kapellet. Jag tyckte om att vara med honom, och vi filosoferade ofta tillsammans över livet när han skötte sina sysslor, och jag sprang efter som en svans. När Viktor fick höra om mina bekymmer över att inte ha någon fiol att spela på, berättade han att han i ungdomen spelade fiol och att den skulle jag kunna få låna om jag var rädd om den. Nästa dag kom Viktor med fiolen i en kasse. Det var en ”Maggini-kopia” med dubbla inläggningar. Ljudpinnen hade ramlat omkull och låg och skramlade inuti fiolkroppen. Strängarna hängde slaka och någon stråke var inte med. Efter diverse hjälpinsatser från olika håll blev fiolen så småningom spelbar. Tyvärr visade det sej att det inte var så lätt att spela fiol som jag hade inbillat mej. Efter att ha lånat fiolen under ett år fick jag köpa den för trettio kronor. Murarmästarens fiol blev mitt första stråkinstrument. Tänk att den gamle hedersmannen vågade låna ut sin fiol? Om så inte varit fallet hade mitt liv fått en helt annan inriktning. (Tyvärr finns inte ”Meditation” tillgänglig eftersom vår dotter anser att detta är hennes ”eget” stycke som hon har spelat många gånger både till piano och orkester.)

”PUFFENS” POLSKA
När jag började i folkskolan som det hette på den tiden fick jag en ny lärare, Frans Edlund var hans namn, men kallades allmänt för ”Puffen”. Han var en person med många skilda intressen bl a var han kantor och så spelade han fiol. ”Puffen” hade ett hetsigt temperament, eller ”kort stubin” som man skulle säga i dag. Jag var en utsatt elev, som p g a mina bravader tyvärr ofta råkade ut för hans bestraffningar, antingen jag var skyldig eller inte.   Jag förstår den chock som ”Puffen” måste ha fått när det kom till hans kännedom att en av de största busarna i klassen hade börjat att spela fiol. Eftersom han ville kontrollera att de uppgifter som inkommit stämde med verkligheten, blev jag beordrad att ta med fiolen till skolan. En vacker dag tar jag med fiolen, och i två timmar sitter ”Puffen” och jag, på ordinarie lektionstid och spelar fiol för klassen. Jag blev idol för några timmar – inte för mitt fiolspel – utan för att klasskamraterna tack vare vårt musicerande, slapp undan den vanliga undervisningen. ”Puffen” blev sedan även min fiollärare för en tid. Jag hade ibland svårigheter att hänga med i undervisningen när jag inte begrep vad min lärare menade – och då gick ”Puffen” fram och åter på golvet ilsket fnysande – medan jag olycklig stirrade i mina noter. Tre kronor i timman kostade fiollektionerna. När jag i tjugoårsåldern för en tid återvände till hemorten blev vi goda vänner.

VID HÄVERÖ KYRKA
I det här stycket har jag försökt att skildra stämningar och upplevelser från den gamla vackra stenkyrkan från 1300-talet. (En träkyrka byggdes på samma plats redan 1150) Kyrkan med sin klockstapel av trä är rest på en gammal kultplats. Det är vemodiga minnen från min barn- och ungdomstid av anhörigas begravningar – och som vuxen från besök i kyrka och på kyrkogård – som frammanas när jag tänker på denna gamla kyrka i Roslagen

1 Det gula kapellet – Double Bass
1 Det gula kapellet – Violin I
1 Det gula kapellet – Violin II
1 Det gula kapellet – Viola
1 Det gula kapellet – Cello
1 Det gula kapellet

2 Vals från Gottsta – Double Bass
2 Vals från Gottsta – Violin I
2 Vals från Gottsta – Violin II
2 Vals från Gottsta – Viola
2 Vals från Gottsta – Cello
2 Vals från Gottsta

3 På marknaden – Double Bass
3 På marknaden – Violin I
3 På marknaden – Violin II
3 På marknaden – Viola
3 På marknaden – Cello
3 På marknaden

4 Gånglat i hagen – Double Bass
4 Gånglat i hagen – Violin I
4 Gånglat i hagen – Violin II
4 Gånglat i hagen – Viola
4 Gånglat i hagen – Cello
4 Gånglat i hagen

6 Puffens polska – Double Bass
6 Puffens polska – Violin I
6 Puffens polska – Violin II
6 Puffens polska – Viola
6 Puffens polska – Cello
6 Puffens polska

7 Vid Häverö kyrka – Double Bass
7 Vid Häverö kyrka – Violin I
7 Vid Häverö kyrka – Violin II
7 Vid Häverö kyrka – Viola
7 Vid Häverö kyrka – Cello
7 Vid Häverö kyrka